Lovisa Ekelöf

En tidig morgon

Godmorgon! 

Det blev en tidig morgon idag. Svante var gnällig och kunde inte somna om efter den dagliga morgonbajsen, fick för mig att det var för att det är så himla ljust ute så jag gick ner och la honom i vagnen som det ändå går att få lite mörkt i med hjälp av sufletten och vips så somnade han efter några gupp över tröskeln. 

När jag ändå var här nere så tänkte jag att jag lika gärna kan äta lite frukost och skriva ett litet inlägg här eftersom det var ett tag sen.

Jag har inte riktigt haft tid med bloggen på ett tag då jag dels kämpar stenhårt med att få körkort och sen helt enkelt inte har tid eftersom jag har en liten Svantis att ta hand om hela dagarna!

Med Svante rullar allt på. Han är så go och glad för det mesta. Förra veckan hade han en liten svacka med pratandet och sa inte ett ord på hela veckan typ, men nu har han pratat igång igen som en galning. På sitt egna språk alltså. Annars har det inte hänt så himla mycket mer. Vi fortsätter med att ge honom ett litet smakprov på våran mat ibland och det mesta tycker han är skitäckligt. Men det är väl på grund av att han inte alls är van vid andra smaker än min goda bröstmjölk! Igår smakade han första grejen som han tyckte om. Vi hade köpt en sån där liten smoothie. Han smakade först på den i förrgår och såg superäcklad ut, men igår fick han smaka på den igen och då var den plötsligt god! Så himla kul!

Nu ska jag nog ta med mig Svantis upp och lägga mig och sova igen och sen får vi se vad som händer under dagen. Ska i alla fall försöka klämma in lite läsning i körkortsboken och ikväll ska jag övningsköra med mamma. 

Ni får ha en fin dag!

 

Titta vad fint vi fått på vår altan! De har hållit på med den superlänge men nu verkar det som att de är klara. Det enda som fattas är att det ska vara plattor på marken, men det lägger dom ut nästa år eftersom de har grävt och gjort en helt ny planyta och det kan tydligen sjunka en del, så vi får stå ut med grus i år. Men det gör inte så mycket för mig, är mest glad att ha nånstans att kunna gå ut till skillnad från förut.

Bordet är köpt begnanat för 250 kr och stolarna är från jysk och gick på typ 250 kr var!

Namngivningsfest

Hej på er!

Det har varit en händelserik helg. I lördags lämnade jag Svante med sin lilla pappa och åkte iväg på inflyttningsfest hos Sofi. Det var välbehövligt för mamsen att komma iväg en liten sväng tror jag. Jag hade det jättetrevligt. Först var vi hemma hos Sofi i hennes lägenhet, som var jättemysig och väldigt bra som första lägenhet, sen gick vi vidare ut en sväng. Jag stannade bara i nån timme ute, eftersom jag kände att jag ville hem till Svante. Men jag hade jättekul!

Igår hade vi namngivningsfest för Svante. Vi var här hemma hos oss och hade bara bjudit våran släkt och det blev proppfullt härinne. Först hade vi tänkt vara ute. Vi hade ställt upp borden ute på gräsmattan men sen när vi skulle duka och göra fint började det blåsa jättemycket och började bli lite grått på himlen. Så vi flyttade till ett annat ställe där det var lä, men då började det störtregna. Så 20 minuter kvar tills festen skulle börja var vi tvungna att flytta in allting. Så det började med kaos, men sen gick resten av kvällen bra. Min mamma höll i en liten ceremoni för Svante. Vi sa vilka namn vi valt och sen fick han en liten blomkrans på huvudet. Efter det läste mamma upp en liten dikt som var så fin att tårarna var svåra att hålla inne.

Vi bjöd på jordgubbstårta och massa annat fika och sen hade vi paketöppning och Svante fick massa fint!

 

En liten favorit är den här pallen. Vi har nämligen en sån alla barn i min släkt på pappas sida. Jag blev verkligen överraskad när Svante fick den.

Så ömtåligt liten
Och ofattbart stor
Du är drömmen jag drömde
En son och en bror

Du är daggen i gräset
När dagen är ny
Du är allting som gör
Att jag aldrig vill fly

Som ugglornas sång
Och trollskogens dans
Är du den ängel
Som nyss inte fanns

Jag lovar att se dig
Vem än du vill bli
Och om du går vilse
Att älska dig fri

Hålla dig nära
Och somna som vänner
När livet gör ont
Och känslorna bränner

För du är det ljus
Som plötsligt är tänt
Du är gåvan som gjorde
Att livet har vänt

Till en längtande värld
Har du nu fötts
Och vi saknade dig
Långt innan vi mötts

 

BVC-besök

Hej! Idag har vi varit iväg till BVC. Vi började med att prata om smaksensationer och sen vägde och mätte vi som vanligt. Från och med 4 månader så kan man ju börja ge dom ett litet smakprov från sin egen mat. Bara pyttelite typ på fingret och se om det finns nåt intresse för det. Så roligt!

Han vägde 8975 gram och var 66 cm lång. Herregud vad han växer alltså! Man undrar ju vart det här ska sluta.

Efter BVC-besöket blev vi direkt lite sugna på att köpa en barnstol så att han kan sitta med oss och äta så vi åkte iväg till Marieberg galleria och köpte först lite annat smått och gott till helgen då vi ska ha namngivning för Svante och sen åkte vi till IKEA för att köpa en barnstol. Allra helst skulle jag ju vilja ha en Stokke tripp trapp men den kostar ju lite om man säger så och jag känner inte riktigt att det är värt det. Jag trodde att det fanns någon annan stol än IKEAs plaststol, men vi hittade bara den och då fick det bli den så länge tills vi hittar en som känns bra. Jag tänker att den kan vara bra att ha sen hemma hos mina föräldrar också.

När vi kom hem var det dags för Svantes första smaksensation och han såg inte ut som att han gillade dagens rätt så värst mycket, men det gick ner. Han äter allt han kan!

En bortkastad kväll på akuten

Hej! 

Jag hade ju bestämt mig för att inte åka iväg med Svante i fredags, men sen pratade jag med mamma och hon tyckte inte att det spelade någon roll om Svante och jag stannade hemma eller inte. Han var ju endast förkyld och verkade må bra annars. Så vi åkte iväg till stan och hade en jättemysig dag. Vi mötte upp Sofi och Emelie och köpte lite gott och slog oss ner i en park. Där hängde vi i några timmar sen träffade jag och Svante min syster på stan och följde med henne hem en stund innan pappa kom och hämtade oss.

Vi sov över hos mina föräldrar den natten och då blev Svante sämre och blev så täppt i näsan att han vaknade ledsen på grund av att han knappt kunde andas. Han hostade även mer på lördagen sen och då bestämde vi oss för att ringa 1177 och rådfråga om vad vi skulle göra med honom. De tyckte vi skulle åka till sjukhuset så vi gjorde i ordning oss och åkte in. Väl där så verkade han nästan helt frisk. Från att gå från superförkyld till att bara flirta med sjuksköterskorna och inte alls hosta så mycket som innan. Så vi kände oss lite dumma som åkte in. Först fick vi hjälp väldigt fort och fick komma in på ett undersökningsrum och vänta på läkaren. Men efter att ha suttit där i två timmar började vi undra om de hade glömt oss, så vi var tvungna att gå och fråga. Men det visade sig att läkaren även jobbade på tre till avdelningar än barnakuten, så då förstår man ju att de kanske inte valde Svante först eftersom han verkade så pass frisk. Vi väntade ett par timmar till innan vi bestämde oss för att åka hem igen. Ganska bortkastad lördagskväll, men Svante blev ju friskare av det av någon anledning i alla fall!

Idag har vi spenderat hela dagen hos mina föräldrar, då pappa fyller år. Vi har ätit mat, badat badtunna och nu sitter vi och tittar på hockeyn. Eller ja, pappa och Henke tittar på hockeyn.

Idag är det även 4 månader sen min lilla Svante kom till världen<3

 

En liten sjukling här hemma

Godmorgon!

Idag hade jag egentligen planerat att jag och Svante skulle in till stan och träffa mina vänner en sväng i det fina vädret, men lillsvantis har gått och blivit sjuk. Det verkar vara både tänder och förkylning på samma gång! Jag märkte i tisdags att han hade feber på morgonen, men han var hur pigg och glad som helst, inga andra speciella symtom. Då kom vi ju fram till att det antagligen kan vara tänder på gång. Febern försvann ganska fort igen men han har varit gnällig och kan börja skrika rätt vad det är och det verkar klia i munnen på honom. Dessutom så bajsar han hur mycket som helst nu också och det kan tydligen vara så när dom får tänder. 

Igår så började han dock hosta. Han har hostat lite, men inte så mycket att vi trott att han varit sjuk, utan bara satt nåt i halsen. Nu hostar han verkligen på riktigt och har idag även blivit snuvig. Än så länge är han ju pigg och glad, men jag är livrädd att det ska vara RS-virus och han bara helt plötsligt inte får luft. Får panik bara jag tänker på det.

 

Igår tog vi en promenad när Henrik kom hem från jobbet, så mysigt och skönt. Vi har ju börjat varva lite mellan liggdelen och sittdelen och han tycker det är så roligt att sitta i sittdelen. Han är mer med oss när vi är ute, sitter och tittar och pratar med oss. 

 

Deprimerad katt?

Jag tycker att min katt Snus(ja mina katter heter Snus och Prillan) har betett sig annorlunda sen vi fick barn. Häromdagen tänkte jag på att han såg så himla ledsen ut när han tittade på mig så jag googlade upp "deprimerad katt" och tydligen så kan dom ju bli det när man till exempel fått tillskott till familjen.

När vi hämtade Snus så var han SÅ LITEN och SÅ SPINKIG och luktade typ gödsel. Jag var så glad över honom och reagerade typ inte på det förrän vi kom hem och min syster blev helt upprörd och undrade vad uppfödaren hade gjort med den stackars katten egentligen. Han var helt slö och åt ingenting om jag inte gav honom blötmat, och då sa han till mig när han ville ha det genom att pipa jätteängsligt och sen åt han pyttelite. Mammas katt hade också kattungar då som var 6 veckor och han var typ mindre än dom fastän att uppfödaren sa att han var 14 veckor. Så man undrar ju har han hade haft det där. Vi funderade ju på om han ens haft nån mamma för han var helt själv när vi hämtade honom.

Hur som helst. Sen dagen han hämtades har han varit min lilla bebis. Jag är verkligen hans människa, hans mamma. Men sen Svante föddes har jag inte alls kunnat ge Snus samma uppmärksamhet längre och jag har märkt att han drar sig undan, är mer trött och så fort jag ropar på honom ser han så glad och lite chockad ut typ "pratar du med mig äntligen?!"

Så jag kollade upp hur man ska göra med en nedstämd katt och då stod det att man skulle ge den mycket uppmärksamhet och försöka engagera den i barnet. Till exempel ropa på den när man ska byta blöja och låta den ligga bredvid när man ammar och så vidare. Så jag har försökt med det dom senaste dagarna och jag märker verkligen skillnad. Nu kommer han och lägger sig hos mig i sängen igen och följer efter mig vart jag går och han ser mycket gladare ut dessutom!

 

Bästa kissen<3

 

Torsdag

Hej! Tänk att det redan är torsdag.. även fast vi gör ungefär samma saker hela dagarna så går det så himla fort när man har en bebis.

På lördag firar Henrik och jag 2 år som förlovade och då ska Svante få vara hos sin mormor och morfar en stund. Vi ska först äta på Fratelli, som typ är den populäraste restaurangen i stan, men som vi aldrig hunnit äta på av nån anledning? Sen ska vi iväg på bio och se The guardians of the galaxy 2 och bara mysa och ha egentid.

Vissa tycker ju att man absolut inte ska lämna ifrån sina barn och tycker alla som gör det är hemska människor, men som jag ser det så tror jag verkligen att det är nyttigt för allas skull. Fast jag egentligen helst bara vill vara nära Svante hela tiden och i princip inte låta någon annan hålla honom så måste man slappna av ibland och ta hand om sig själv och sin partner och bara göra nåt litet själva. Sen så trivs ju Svante jättebra hemma hos mamma och pappa. Det hade varit en annan grej om han hade varit jättemammig och blev skitledsen om jag inte var där. Men så är ju inte Svante(ÄN) så jag kan ju känna mig lugn. 

De senaste dagarna har det inte hänt så mycket. Vi har varit och hälsat på mamma och pappa lite och jag tog en liten ridtur. Jag försöker komma ut och rida i alla fall en gång i veckan nu. Under graviditeten så vågade jag ju inte rida efter cirka halva tiden eftersom jag fick sån foglossning bara jag gick typ. Så det känns så himla skönt att vara tillbaka igen.

 

hos bästa mormor<3

Helgen

Hej!

Den här helgen har gått jättefort. När Henrik kom hem i fredags så åkte vi in till stan, köpte mat och gick och satte oss vid ån i stadsparken. Det var ju så himla skönt väder, jag hade på mig klänning utan att frysa! Det märktes verkligen hur alla tog vara på den här dagen som att det var den enda fina dagen detta år. Men det får vi väl hoppas att det inte var! Vi tog en liten promenad och avslutade med glass innan vi åkte vidare till mina föräldrar. Det blev ingen grillning utan vi åt tacos istället vilket alltid är lika gott. Vi sov faktiskt kvar där över natten och på lördagen var vi iväg till Tant grön för att fira min syster som fyllde år. Tant grön är ett ställe som säljer massa växter och annat och som även har fika och lite mat. Det var så mysigt!

Svante fick sitta hos gammelfarmor en stund medan mamsen åt mat!

Härliga Fredag

Godmorgon!

Svante har somnat om och jag tänkte låta honom sova så länge som det går för då kanske han blir på lite bättre humör idag. Jag har varit nere och fixat frukost till mig själv och ska nu lägga mig bredvid Svante med datorn och titta på Prison Break. 

Det ska ju bli upp mot 20 grader varmt ute idag så när Henrik kommer hem ska jag försöka få med honom till stan och hitta på nåt mysigt. Annars kanske vi bara ska iväg till mina föräldrar ikväll och grilla lite. Det återstår att se.

Igår när jag öppnade brevlådan så låg den nya kameraladdaren där, så det var ju en trevlig överraskning att den kom så fort! Förstår inte att jag inte skickade efter den tidigare. Den kostade inte ens 150 kr men fungerade ju alldeles utmärkt.

Ha en fin dag!

 

 

Gnällbebis

Jag tror minsann att lillsvantis har kommit in i nån utvecklingsfas för idag har han varit SÅ GNÄLLIG. Ingenting har varit bra och det har varit skrik mest hela dagen. Det var ett litet uppehåll en stund på kvällen då vi var iväg och träffade mina vänner, men direkt när vi kom hem blev han supergnällig igen.

Det här är straffet för att jag sa att allt går så bra och flyter på. Det är alltid så. Jag ska bara hålla tyst i fortsättningen.

Man känner sig som världens sämsta mamma när ungen bara skriker och skriker och ingenting hjälper. Sen känner man sig ännu sämre när man får en liten känsla att ungen är jobbig. Jag mår så fruktansvärt dåligt då. Jag börjar gråta själv och måste berätta för Svante hur mycket jag älskar honom och att han får vara jobbig och skrika för att han är en litenliten bebis. Haha herregud man inser ju hur störd man är nu. Jag måste förstå att det inte går att vara värsta supermamman jämt?!

Vi hoppas på en bättre dag imorgon helt enkelt!

Long time no see

Hej på er! Har inte känt något sug efter att blogga på länge, men nu ligger jag här och myser med en sovande Svante i sängen och kände att det var dags att ta tag i bloggandet på riktigt!
Jag köpte ju faktiskt en kamera när Svante var ca en månad, men jag tappade bort laddaren till den lika fort så det har inte blivit så mycket bilder med den. Jag beställde en ny laddare igår, så förhoppningsvis hinner den komma innan helgen och då kommer det vara fina och färska bilder här varje dag! (Lite väl optimistisk där kanske?)

Livet med Svante är hur som helst helt underbart och jag känner mig så lycklig att jag bara vill gråta hela tiden. De första två månaderna var det himla omständigt allting, allt var så nytt och rörigt. Men sen kom vi iordning nånstans där och jag känner att jag verkligen trivs med att vara mamma. Det flyter på bra.

Svante har ju hunnit bli 3 månader och är mycket mer med nu. Han har till exempel börjat greppa saker medvetet och älskar att ligga i babygymmet och leka. Han vill även sätta sig upp ofta och kan sitta om man håller i honom, det dröjer nog inte länge tills han kan sitta själv! Man ser små saker förbättras i hans utveckling för varje dag och det är så sjukt häftigt. Är så tacksam över att få vara med om det här.

Två månader

Hej! Jag tänkte försöka skriva ett litet inlägg här lite snabbt innan Svante vaknar. Han blev ju två månader gammal igår! Vad det går fort alltså. Han har utvecklats hur mycket som helst och växer så det knakar. När han föddes vägde han ju 3985 gram och i måndags när vi var på BVC så vägde han 6345 gram!! Så det märks ju att han får i sig ordentligt i alla fall.

Han ler, skrattar och "pratar" väldigt mycket den tiden han är vaken. Det är verkligen helt underbart, finns inget bättre i hela världen. Han är så sjukt söt!

Jag själv skulle nog säga att han är en otroligt snäll och lugn bebis även fast han kan gnälla lite. Skriker han så är han antingen jättehungrig(kan även vara så att han bara vill mammatutta lite) eller har ont i magen och det åtgärdar man ju ganska snabbt. Vi körde förut med minifom mot magontet men nu för tiden får han Sempers magdroppar varje dag och sen använder vi pysventil om han verkar ha ont i magen och det brukar lätta på trycket väldigt bra.

Nu vaknade han precis så vi ska se vad han vill hitta på nu! Vi ska försöka ta en liten promenad i det fina vädret idag i alla fall.

Min förlossning

Hej på er! Det där med att jag skulle skriva en förlossningsberättelse inom kort efter förlossningen tog visst 2 månader. Men man har ju lite viktigare saker för sig än att sitta vid datorn nu för tiden! Det tog några gånger men nu har jag lyckats skriva klart min otroligt långa berättelse. Jag vet inte om det är så roligt för er att läsa exakt allt, men om ni inte orkar så kan ni bara hoppa till slutet.

 

Runt klockan 7 på fredagsmorgonen den 20e januari så var jag uppe på toa för att kissa och när jag torkade mig så såg jag den så kallade slemproppen, men den var väldigt lik en flytning så jag försökte tänka att det bara var det för att inte bli glad i onödan. Jag gick och la mig igen och medan jag sov så hade jag lite mensvärkliknande smärtor då och då men kunde sova igenom dom. Lite innan 10 så började jag få lite ondare och vaknade för att det kom ganska ofta. Då gick jag upp på toa igen och när jag satt där så hörde jag något rinna ner i toan och så såg jag att det var lite blod! Då förstod jag att det var igång. 

Jag gick upp och åt frukost men väntade med att säga något till någon. Jag började försöka ta tid på värkarna och fick det till att det var 3-4 minuter emellan och höll på i 1 minut, men tyckte att det verkade alldeles för tätt för att vara riktiga värkar och jag hade ju inte alls så ont som jag föreställt mig så var jätteosäker. Jag ringde ändå Henrik och bad honom komma hem.

När Henrik var hemma så ringde jag till förlossningen i karlskoga och sa att jag trodde att jag börjat få värkar. Hon frågade lite grejer som t ex hur lång tid värkarna var och om jag känt honom sparka någonting. Då kom jag på att jag faktiskt inte hade känt honom på hela dagen. Så då sa hon till mig att försöka få igång honom lite och sen lindra smärtan med alvedon och en varm dusch och ringa tillbaka sen för att berätta hur det gick.

Jag tog in en plaststol i duschen och satt där ett bra tag. Det hjälpte jättemycket! Men jag kunde inte få igång honom alls inne i magen, det var nån gång jag tyckte att jag kanske kände honom röra lite på sig, men det gjorde mig jätteorolig för jag brukar annars känns honom hur mycket som helst! Jag ringde tillbaka till förlossningen och de sa att det var alldeles normalt när värkarbetet har satt igång. Sen sa hon till mig att ringa tillbaka igen när jag kände att jag ville komma in.

Jag kämpade på en bra stund hemma men jag märkte knappt själv hur ont jag började få. Till slut blev Henrik nästan irriterad och sa till mig "nu åker vi in!". Runt 17.15 var vi på väg och jag var väldigt lugn och kände mig helt dåsig hela vägen in.

Väl där fick jag följa med en sköterska till ett jättefint förlossningsrum och lägga mig på förlossningssängen. Jag fick några band runt magen som skulle mäta värkarna och hans hjärtslag, så skulle jag ligga så en stund. När sköterskan kom in igen så undersökte hon min livmodertapp som var helt utplånad och öppen 4 cm. Hon frågade om jag hade funderat på smärtlindring och vad jag ville testa då. Jag hade ju bestämt mig för lustgas och epidural, men hon tyckte att jag skulle testa med ett varmt bad först. Så jag gjorde det och henke satt bredvid och matade mig med morötter, godis och julmust. Jag satt där ett tag och åmade mig och när jag kände att DET HÄR GÅR INTE LÄNGRE, då fick jag komma upp och pröva lustgasen. Sköterskan tyckte att jag skulle börja med den lägsta nivån på lustgasen och det lät ju som en bra idé. Men det hjälpte i princip ingenting. Jag kämpade på med den ändå och andades in så mycket jag kunde varje värk och tänkte att det kanske inte blir bättre än så här. Jag fick in en pilatesboll som jag satt och gungade lite på för att skynda på förlossningen lite.

Efter ett tag kom den nya nattpersonalen in och hälsade och frågade hur det gick och då sa jag faktiskt att det gjorde väldigt ont. De tyckte inte att det var så konstigt eftersom jag hade på lägsta nivån och så höjde dom den. Då gjorde det skillnad! Innan var det bara som luft som jag drog i mig, men när dom höjde behövde jag inte alls andas in så kraftigt(svimmade ju typ pga det) och jag kände mig lite hög och värkarna var inte alls så hemska. Innan sköterskorna gick ut så kollade dom att jag öppnat mig 6 cm och sa att det snart var dags för ryggbedövningen. 

Så jag körde på med lustgasen men värkarna kändes mer och mer. Till slut kom äntligen läkaren som skulle sätta min ryggbedövning in! Då fick jag sätta mig på sängkanten med henke framför mig, och så var jag tvungen att vara helt stilla och lugn medan läkaren höll på bak i ryggen. När det var klart fick jag lägga mig på sängen med en kudde under knäna och så var jag tvungen att ligga helt rakt för annars skulle bedövningen hamna mer på ena sidan och mindre på andra. Så låg jag så en stund. När bedövningen började verka så behövde jag inte lustgasen längre och kunde till och med vila lite och var inte alls så borta som jag var innan. Rena drömmen var det!! 

Nu sov henke i soffan bredvid och sköterskan hjälpte mig upp på pilatesbollen igen. Där satt jag och gungade och skrev lite till min familj och vänner. Sen kom sköterskan in och tog tempen på mig och då visade det sig att jag hade 39 graders feber! Har aldrig feber, brukar må skitdåligt om jag har högre en 37 grader, men nu märkte jag ingenting alls. De tog lite infektionsprover och sen fick jag antibiotika i dropp för förebyggande syfte. 

Efter en stund var det dags att kolla hur öppen jag var igen. Jag väckte henke som fick hjälpa mig upp i sängen. Mitt ena ben hade helt domnat bort pga bedövningen så jag var som en sladdrig docka och höll på att åka rakt ner i backen. Haha stackars Henrik, helt nyvaken och försöka hålla upp världens tyngsta klump. 

Jag var nu öppen 9 cm och skötersökan drog lite i fosterhinnorna för att hjälpa det på traven. Sen gick jag upp på toa för att försöka kissa, men väl där så gick vattnet och inget kiss fick jag ut. Så då fick sköterskan tappa mig på kiss för om kissblåsan är för stor så blir det svårare för barnet och komma ut. Det var inte det skönaste att få ett rör uppstoppat i lille kisshålet men just där och då brydde jag mig inte ett dugg för allt annat gjorde mycket mer ont.

Efter detta gick det fort. Värkarna blev starkare efter att vattnet gått så jag fick börja använda lustgasen igen. Nu stod jag på knä i sängen och lutade mig över det upphissade ryggstödet. Jag kände hur jag började krysta mer och mer i värkarna. Ungefär som att jag skulle bajsa men ingenting kom ut. Mellan en värk skrek jag till Henrik som satt och tittade på sin mobil att han var tvungen att vara lite med nu för nu var det nära och Henrik flög upp från soffan. Efter så många timmar fattade han inte riktigt att det skulle hända på riktigt nu. Han klappade på mig och skickade vattenflaskan till mig mellan värkarna. Här någonstans så kom andra sköterskan in och då förstod jag att jag snart skulle få träffa min lilla bebis. 

De sa nu till mig att jag var tvungen att ta bort lustgasen och jag kände bara NEJ DET GÅR JU INTE DÅ DÖR JAG. Jag gjorde ju inte det men jag skrek som att jag höll på att dö. Jag har aldrig hört någon skrika så som jag skrek, man hörde paniken och hur chockad jag var över smärtan. Henrik stod bredvid och var lika chockad han, han skrek med lite i mina skrik och var helt superstressad. 

Den sista krystvärken kändes hur lång som helst och det gjorde så fruktansvärt ont att jag till och med ställde mig upp i sängen, men sköterskorna hann dra ner mig innan det stora plufset kom. Han var ute. Jag stod och flåsade, hörde hur min son skrek bakom mig och hur den varma navelsträngen nuddade min ben. Jag vände mig om och bara tittade på den lilla människan jag nyss tryckt ur mig. Han såg precis ut som mig. Henrik grät, men jag var för chockad. Sen fick Henrik klippa navelsträngen och så gav dom honom till Henrik först för när han kom ut kom även världens sjö av olika vätskor. Så jag stod och tittade på dom medan sköterskorna hade fullt upp med att försöka få bort sjön i sängen så att jag kunde lägga mig ner och trycka ut moderkakan. När dom hade bäddat om och jag låg ner i sängen fick jag till slut upp honom på mitt bröst och då tittade han upp på mig och han var verkligen det finaste jag hade sett. Mitt lilla "hej" som jag fick ur mig kändes så otillräckligt, men jag fick inte ur mig något vettigare. Hur hälsar man liksom på sin son för första gången?

Vi låg kvar där på förlossningen i två timmar. Svante tog bröstet direkt och Henrik kom och klämde in sig bredvid oss i sängen. Där låg vi lilla familjen och myste tills personalen kom in och vägde och mätte Svante. Sen fick henke sätta på den första blöjan!! De bäddade ner Svante i en liten säng och sen fick vi gå över till BB allihop. Jag gick verkligen lika fort som en snigel, har aldrig känt mig så fysiskt utmattad. Vi fick ett familjerum med två sängar, tv och toalett. Sen kom dom in med det klassiska föda barn-fikat. Det godaste jag ätit.Vilken lycka det var där klockan 5 på morgonen, Svante låg och sov bredvid och vi kunde inte släppa ögonen från honom.

 

 

Precis innan vi åkte in till BB

När vi kommit in och de mätte hur värkarna och Svantes hjärtljud såg ut

När jag fick lustgasen som knappt hjälpte

Lyckades titta upp och le i en sekund innan nästa värk kom

Henrik kunde utan problem sova en stund när jag fått ryggbedövningen

Här var han äntligen ute mitt lilla hjärta

Fikat som jag längtat så efter

När jag tagit min första dusch så kom jag ut och hittade dom så här<3

Svante Harry Ekelöf<3

Svante är här!

Titta vem som äntligen har tittat ut! Och punktlig var han också. Slemproppen gick vid 7 i fredags när jag var uppe och kissade och sen vid 10 vaknade jag med lite svagare värkar och när jag gick upp på toa så rann det lite blod och då förstod jag att det var dags på riktigt. Men Svante stannade inne tills 02.37 på natten och föddes alltså på självaste bf-dagen! Den enda dagen man inte trodde det skulle bli.

3985 gram och 53 cm lång. Trodde verkligen inte att han var så stor när jag fick upp honom på bröstet, tycker han är pytteliten. Pytteliten och helt perfekt på alla sätt och vis. Herregud att man kan älska någon så här mycket?

Allt har verkligen gått så himla bra. När vi skulle lämna BB började jag störtgrina som aldrig förr för jag tänkte på hur orolig jag var innan för förlossningen men sen så var alla så himla duktiga och snälla där och gjorde det till en sån sjukt bra upplevelse! (Ska skriva ihop min förlossningsberättelse inom kort så ni kommer få höra ALLT.) När vi klev utanför dörren så började jag grina ännu värre för då slog det mig plötsligt att allt precis hade hänt. Senast jag var utomhus låg han inne i min mage och nu är han utanför. Allt var inte bara en dröm. Min livs levande son är här hos oss. PÅ RIKTIGT. Det är så sjukt, när smälter man allt det här? Gör man ens det?

Förhöjt blodtryck

Hej!

Har precis kommit hem från ett besök hos barnmorskan. Allt var bra, men när hon skulle kolla blodtrycket så märkte hon att det var lite förhöjt, vilket jag inte haft problem med förut. Jag fick en ny tid redan nu på torsdag för man brukar hålla lite koll så att man inte får havandeskapsförgiftning. Men hon sa att det mycket väl kan vara så att blodtrycket höjts för att förlossningen är nära och att jag kanske hinner föda redan innan kontrollen på torsdag. Så vi får hoppas på det och inte att det är någon havandeskapsförgiftning på g.

Jag skulle höra av mig om jag får huvudvärk som inte går över med alvedon eller något annat tecken på hf. Hon sa även att jag skulle försöka ta det lite lugnt, så inga turer till Marieberg eller någon storstädning eller liknande. Men nu när till och med hon sa att förlossningen kanske är nära så känner jag ju verkligen att jag måste storstäda hela huset för jag vill ju inte ta hit min lilla bebis om det är stökigt! Får försöka städa lite lugnt och försiktigt och sen kanske be henke göra de tyngre grejerna.

Annars så mår jag ganska bra idag. Har mycket och starka sammandragningar, men känner mig lite piggare faktiskt!